Det här är mitt gullregn. Eller i alla fall en liten bit av stammarna. Den är så hög och bred så det krävs en proffsfotograf, ja typ Annika Christensen, för att lyckas med en bra bild på detta fantastiska träd.
Tänk att trädet en gång nästan föll för sågen. Ja! Det är sant! Barnen var mycket små och jag och min man var lite oroliga för dem giftiga fröna. Eftersom trädet är så enormt fäller den förstås en oerhörd mängd giftiga ärtskidor varje år. Sågen var i stort sett igång när jag bara ville ge trädet en sista chans. Alla har ju rätt till en sista chans, visst?
Så jag ringde till giftinformationscentralen. Den vänliga mycket trädgårdsintresserade damen på andra änden linjen tyckte det lät som ett fantastiskt träd. "Få förunnat." Vi pratade om det gula taket på försommaren som lyser allra mest på Nationaldagen. "Åh, det finns ingen statistik som säger att det hänt något allvarligt, men barnen behöver ju inte precis sitta och mumsa. För trädets skull får du ha bra koll. En hel ärtskida skulle ge barnen en rejäl magsjuka och två skulle innebära sjukvård."
Tack kära damen för att du räddade vårat vackra träd. Nu bygger vi ett hus i det!
Huset ska sitta 1,5 m upp i luften. Nedanför växer murgröna, klättervildvin och kaprifol.
Imorgon fortsätter vi bygga, för nu är hallon, björnbär, skuggröna,
och perovskia i jorden.
Trevlig lördagkväll allesammans!
