- lämna landet!
Lite provocerande, jag vet. Med all respekt för alla som inte kan lämna landet av olika skäl. Det bör även tilläggas att inte alla påverkas av höstmörker, men det gör jag!
Så detta året förberedde jag mig lite bättre än inför förra november. Just nu är jag redo att njuta av fallande färgglada löv, nakna grenar och kvistar mot en grå himmel, svartaste mörker och den första kylan som letar sig in i benmärgen.
Jo, jag älskar Sverige! Jag älskar Sveriges alla årstider! MEN
jag kan helt enkelt konstatera, så här efter ett antal novemberdepressioner att jag måste göra något åt det.
Så jag stack! Några kanske märkte att det blev lite tyst här på -Njut-, några märkte nog ingenting alls, men märker det förstås nu när jag så dramatiskt framställer min frånvaro. :)
Jag har fått mycket mycket sol och värme. Dagarna har erbjudit varma havsbad, svalkande poolplask och prunkande buskar och träd.
Jag har varit i Sharm el-Sheikh, på Sinaihalvön i Egypten.
NJUTBART!
Klart jag hade ett öga för trädgårdarna - mitt i ökenlandskapet! Allt konstbevattnat och anlagt.
Men trädgårdsnörden har även roat sig på annat håll. Kameler och beduiner och en himla massa plaskande i poolen.
Ett kort möte i en främmande värld. Hur tänker en 7-åring tro?
15 kommentarer:
Åh vad det ser underbart ut:) Skulle inte varit dumt att få "fylla" på kroppen med lite sol nu så att man klarar sig till våren:) Ha det gott/Monne
Häftigt!
Åh... så härligt! Jag har det inte så farligt med mörkertröttheten nu men i januari, då är det kris! så då hade det varit skönt med en solresa :)
Ha det gott :)
Vad härligt du måste ha haft i sol och värme. Man behöver ibland få ladda om sina batterier och då är detta ett ypperligt sätt. Vi nordbor behöver sol och värme för att riktigt orka med våra långa, mörka årstider. Våra somrar är ju inte alltid dom bästa för att ladda batterierna på när det regnar och regnar....
Det var jätteveckra bilder du tagit där nere ifrån.
Önskar dig en bra vecka.
Kramar från Marie
Åh, du gjorde ju rätt!!! Det borde nog alla göra, resa söderut och få ljus och värme. Ljuset i bilderna ser varmt ut..
November är drygt, riktigt drygt. En dansk poet säger så här" Årets månader är januari, februari, mars, april, maj, juni, juli , augusti, september, oktober, november, november, november, november och december"
Jag tycker att efter jag flyttat ut på landet går det bättre, jag är ute mera dagtid och jag ser himlen, i stan tar husen mycket av ljuset ( i alla fall i en storstad)
kram
Kapten Nemo måste varit en spännande bekantskap. Har bara läst om honom :-)
Förstår att ni haft det skönt. Här har jag tagit till den vita färgen för att 'besegra' mörkret :-)
Ha det gott
Birgitta
Vad härligt ni ser ut att ha haft det.
Hoppas du slipper november depressionen i år. Har själv stora problem med den hua.
Kram:)
Oj vad härligt det ser ut.
Skulle inte ha något emot en resa till varmare breddgrader.
I Januari, Februari vore det kanon vi får se vad tomten har.
Ha det gott
kramen/Gunilla
Förståndigt av dig att fylla på dagsljusförrådet! Ser fantastiskt fint ut!
Ibland undrar man ju vad det är som gör att vi väljer att leva våra liv här uppe i denna mörka kalla nord.
Hej!
Helt underbart att även få njuta av dina ljus-bilder som lockar sinnet tillbaka till sommar och sol.
Vi har den oundvikliga novembermånad att brottas med nu och vi får göra det så trevligt vi kan, men förstår att många inte mår bra av allt detta grå och behöver ljuset och känslan!
Tack för att du delar dina underbara bilder!
Kram /Bea
Men så underbart..... November är helt klart mörk och tröttsam.... det tycker jag också.... Skulle inte ha något emot att fly till sol och värme just nu!!!!
Ha det toppen!
Kram Charlotte
ohhh vilka njutarbilder, såg helt underbar ut!!! det blir lättare att stå ut då, må väl, varmkram lotten
Det är underbart att du har möjligheten att göra något åt din höstdepression - och att du gör det!
Själv genomgick jag en djup och totalförlamande panikångest/depression på 70-talet. Jag kunde inte ens gå och slänga soporna i trappans sopnedkast.
En dag efter en rätt lång sjukdomsperiod råkade jag se en annons om en resa till Tunisien på två veckor för billig peng med helpension. Jag bestämde mig för att ta den där resan tillsammans med en god vän.
Min inställning var den att jag kommer aldrig tillbaka. Att jag kommer att dö. Men,jag kunde inte fortsätta att leva totalisolerad och sjuk.
Väl i Tunisien hände många incidenter som gjorde att jag ibland var tvungen att krypa på gatan för att inte falla...
När jag väl kom hem LEVANDE började jag nästan direkt att plugga och jobba...
En resa som även många andra har gjort, men icke desto mindre, att just för mig var det en seger av det slaget som gör att jag har svårt att bli riktigt rädd eller om jag blir det så blir jag inte rädd för att vara rädd...om du förstår hur jag menar.
Förlåt min öppenhjärtighet, men det bara ramlade över mig när jag såg ditt inlägg./Anja
Suck vad avis jag blir.
Jag vill också se Nemo.
Annika
Skicka en kommentar