fredag 31 maj 2013

Oj oj oj här har det hänt grejer!!!


En icke fungerande entré.

Så började den här historien. 

Vi flyttade in och det blev nästan genast vinter.


Det kanske är svårt att se på bilden, men det finns ingen trappa. Steget är 30 cm högt och det kan få den mest vältränade krabat att knäcka ryggen när man tar klivet ner. Samtidigt fruktansvärt jobbigt med några kassar i handen att ta steget upp.



Dränering hade gjorts precis innan vi flyttade in så marken hade börjat sjunka mot huset. Gången var gropig och trist.

En annan opraktisk detalj var att varje gång vi skulle klippa gräset förra sommaren fick vi bära över gräsklipparen över stengången uppe vid husets entré för att inte skada maskinen. 

Så planering och budgetering har på pågått ett tag.
Jag har ju gjort en hel del skisser för kunder, men för min egen skull var det inte mycket till ansträngning. Märkligt, "skomakarns barn brukar man väl säga".  Så jag kladdade ihop något.



 I april tog vi kontakt med anläggarna och i mitten på maj satte skopan första taget i jorden.

Innan grävskopan kom skrapade jag bort allt gräs. Vi hade bestämt oss för en Entré i sten.


Det är förstås lummigt och fint när det är så här grönt, men fullständigt opraktiskt, väldigt trisst på vintern och jag ville att något skulle hända vid entrén som är fint året om.



Oj vad fort det går att röra till det ordentligt för sig. Men det gäller att blicka framåt.


En vecka senare kom faktiskt stenläggarna och då gick det undan...







söndag 12 maj 2013

Välkommen våren!

Jag älskar ju vintern men denna vår var på något sätt extra välkommen.


Och med våren kommer mina efterlängtade Accolade i blomning!

Nu har jag äntligen fått ut belysningen som jag packade ihop i samband med flytten.
Jag har satt en Spot under vardera träd, så nu njuter vi av träden även om kvällen när mörkret har lagt sig!



Inifrån köksfönstret (där jag tillbringar alldeles för mycket tid) njuter jag nu av mina 'Accolade'. Jag placerade varje träd utanför ett av mina tre fönster längs huset. Ett träd skall inom två växtsäsonger pryda fönstret vid middagsbordet. Ett träd ser man när man står vid diskbänken och ett träd (som jag planterade denna vår, eftersom det första inte överlevde) skall ge oss njutning från köksbordet.



Smaken är olika, men jag föredrar att hålla trädet i sin naturliga form. Därför klipper jag helst inte grenarna. Förra året knipsade jag fast duktyngder i grenarna så att de ska hänga ner mer.


Här och här skriver jag mer om mina nya 'Accolade'.






Dina kommentarer gör mig glad!

Dina kommentarer gör mig glad!