Igår ville lillkillen att jag skulle ta av stödhjulen. Han har faktiskt tjatat en del senaste tiden. Vi trotsade mörkret och gick ut och meckade lite för att sedan testa. Besviken över att det inte alls var så lätt som han trodde ville han gå in. Jag frågade om maken hade lust att springa lite och 'D' gav cykeln ett nytt försök. Lite vingligt trampade han på några gånger.
Idag, efter middagen var det dags igen. Storebror ville följa med så Lady, grabbarna och jag utrustade oss allesammans med reflexvästar och gick ut på gatan. Killarna ställde sig vid sina cyklar. Storebror började sakta cykla lite och lillebror följde efter. Plötsligt vände han sig om och ropade "Håller du mamma?" "Njä inte riktigt kanske" blev svaret. Men han cyklade vidare.
En glädjens dag!
5 kommentarer:
Var tid har verkligen sin tid.
Man har saker att glädjas åt hela tiden och det är skönt att veta.
Tack för dinf in kommentar och välkommen tillbaka och hoppas att du mår bra nu.
Ha det gott
Annika
Åh! Visst är det härligt att se sitt barn lära sig cykla. Tror man blir lika lycklig som barnet!
Vad fint det var att se ditt inlägg med månadsbilderna.
Håller tummarna för att december-fotot bli vitt !!
Här är det vitt av frost idag. Så vackert!
Men mindre kul att kravla in i bilen via passagerarsidan... Förarsidan frusen...
Nu ska inte bilen låsas mer, bara hela blir upplåst!
Ha en fin dag!
Vad roligt att han har lärt sig cykla, ibland bestämmer de sig bara det är så häftigt. Kram!
Härligt :)
Vad roligt!! Åh så stor lillkillen måste käna sig nu!!
Ha det gott! /Veronica
Bloggen "Humlesurr"
Skicka en kommentar