tisdag 18 maj 2010

En död katt

Jag försöker vara så positiv jag kan vara. Med varje motgång kommer medgång. Fånga dagen. Njut i din trädgård. ..... osv

Men idag känns det som ett enda stort bla bla bla bla

Så håll i hatten för jag är jätte jätte ARG!

Idag var jag på väg till en kund för att plantera. På vägen dit står en bil, en bil som sköter sjuktransporter o dyl, vid vägkanten. Föraren står bakom bilen vid vägkanten och jag ser något ligga vid hans fötter. Han tecknar inget men jag stannar precis framför katten vid hans fötter och sätter på varningsblinkers.

På andra sidan vägen står en annan bil stilla vid vägkanten och en annan man står bredvid sin bil. Männen samtalar och tittar snabbt på mig. Dem tilltalar mig inte och när jag går ur bilen säger den ena mannen till den andra: "Men du kunde inget göra". Dem säger inte ett ord till mig utan hoppar in i sina bilar. Jag tänker att dem ska parkera bilarna, men icke. Jag far in i min bil och tutar för att stoppa dem. Men dem kör bara.

Jag tittar ner på en grå vit katt. Den ligger med öppna ögon och öppen mun. Den andas inte. Jag känner på halsen. Var det puls? Nej, ingen puls. Jag ringer 112 och berättar att jag inte vet vart jag ska ringa, men dem hjälper mig till en polisman som absolut vill skicka dit en bil så fort som möljigt. Jag ser en man i ett fönster i kyrkan precis där jag står. Jag tittar på honom och han öppnar fönstret. Jag ber honoim komma ut med en filt. "Jag kan inget om sånt här.", är hans svar.

Jag river till med "Tror du jag åker omkring och plockar döda katter på vägarna va? Vi får ju göra vad vi kan, det här är någons älskling."

En kvinna kommer springandes ut ur kyrkan. Jag bär katten till en gräsplätt och tar av den halsbandet. Kvinnan är ledsen, lite chockad och bär på dåligt samvete, hon hade precis varit ut och sjasat iväg katten. Jag hinner inte lyssna på henne. En kvinna svarar i andra änden av linjen.
Det skär i hjärtat, jag sväljer klumpen i halsen.

Hej.
Har du en katt.
- ja
Jag sitter här hos henne. Hon har blivit påkörd. Hon har lämnat oss.
-jaha ja oj då vadå lever hon inte
Jag sväljer igen.
Det spränger bakom ögonen.
Nej, hon har lämnat oss. Hon är död.
Jag är så ledsen. Jag beklagar verkligen.
Sedan berättar jag vad jag har sett och hört och att jag pratat med polisen. Jag ber henne skriva upp mitt nummer om hon skulle ha några frågor eller behöver min hjälp i något ärende kring detta.
Hon tackar. Hon suckar djupt och berättar att lilla Doxy har fyra små kattungar där hemma.
Jag gråter.
Vi avslutar.
Jag ringer till min svärmor och till min man och gråter.

Hur i hela helvete kan man bara köra därifrån. Ursäkta men jag är så ARG. Jag är så arg arg arg och så ledsen ledsen ledsen. Tre inblandade gubbar, en i ett fönster, en skyldig och en till som stannar upp. Ingen vill ta i problemet. J-vla fegisar!

Jag ska åka förbi med en blomma till Doxys matte.

Adjö Doxy, vila i frid.

12 kommentarer:

Gela sa...

Tur att någon vågar bry sig. Tror det är allt för ofta som folk bara vänder ryggen till, tyvärr. Undrar vad det beror på. Én katt har också ett värde. Ett väldigt stort värde för någon oftast. Kram/Gela

Alen Trädgård sa...

Jag förstår att du är arg, vilka fega svin som inte ens kunde kolla om den var död eller ens ta bort den från vägen! Tur att du gjorde det, det beundrar jag dig för. Tänker på att det kunde ha varit någon av mina älsklingar. De är visserligen innekatter men ändå. Ha det gott/Monne

Bea sa...

huff så trist.. jeg forstår utmerket godt at du er forbannet.. det ville jeg også vært.. nei. jeg vet ikke hvorfor enkelte mennesker ikke bryr seg.. det minste de kunne gjort var å ta den samtalen du måtte ta.. det koster jo lite i forhold til det livet de tok!! for det er et liv like mye verdt som alle andre liv..

du gjorde i allefall det rette!! og damen som mistet katten er nok takknemlig for at du kom forbi da ulykken var ute.. ellers hadde hum kanskje aldri fått vite hvor den tok veien ..

klem fra Bea i Tromsø som surfet forbi her i dag:)

Ingelapingela sa...

Vilken fruktansvärd upplevelse!!! Att det finns såna okänsliga människor, besviken blir man och upprörd!!! Vilka kalla typer som inte bryr sig om ett liv, tyvärr får vi nog säga att det finns fler som är i avsaknade av empat... som inte kan förstå att det är någons älskling. Som inte ens bryr sig om undersöka detta. En gnutta ansvar...

En blomma säger mer än ord och du fanns där det kan ju vara om än så liten tröst!

Ingela

HelenJ sa...

Tur någon bryr sig. Det är alldeles för många som inte gör det. Man ser ofta katter liggande i vägkanterna - så trist. Tänk den som går kvar hemma och väntar och längtar efter sin vän, utan att veta vad som hänt.
Mina innekatter ska börja få gå ut i sommar. Jag är medveten om att de kan bli överkörda men hoppas på det bästa. Och om olyckan är framme, hoppas jag att den ansvarige har empati!
Kram Helen

Cecilia - Vi tre o trädgård sa...

Men du brydde dig. Heder åt dig.

♥ Hannele på Hisingen sa...

Man får inte lämna ett skadat djur vid vägkanten, det är ens skyldighet ringa till jägare eller polis.

Moa sa...

Oj vad sorgset.. ögonen tåras och ja usch.. inga ord kan beskriva sorgen för ägaren, och stor heder åt dig som orkade ta dig an detta och de fega som inte gjorde något, detta slår tillbaka på dem var så säker. Vidriga och fega människor finns det men då är det tur att det kommer förbi vanliga hederliga och medkännande människor som dig. Kram/Moa

Merja sa...

Förstår att du blir både arg och ledsen. Med all rätt!
Tur att det finns folk som bryr sig. Skönt för Doxys matte att få besked. Oron är hemsk att inte veta...har varit där själv.
Tur att det finns sånna som dig!! Kram

Dreams of Clematis sa...

Tårarna rinner...

Tänk om det varit min Humle eller Dumle som legat där och ingen brytt sej om dem!

Tack för att du stannade och tog ansvar där ingen annan vågade.

Skulle detta hända mina älsklingar önskar jag att det fanns någon som du där.

Varm kram från Len

Anonym sa...

Söta du vännen nu gråter nästan jag oxå. Kram HD

malin sa...

Vad glad jag blir av att läsa om en så bra medmänniska som du.

Igår hittade jag vår ena katt som försvunnit när vi var på semester (ca en vecka, kattvakten hade inte sett till honom). Han låg död i kanten av ett dike precis på vår gård.
Antagligen har han blivit påkörd och försökt ta sig hem. Men ingen har stannat för att kolla hur det gick med honom. Ingen har meddelat oss eller grannar att någon katt blivit påkörd här.
När man är kattägare vet man att detta kan hända. Men man förväntar sig ändock att den som råkar köra på ens katt stannar och berättar. Så jag blir så glad att läsa din berättelse. Jag hade blivit så glad om någon meddelat oss så han sluppit att ligga ute i flera dagar. :(
Skönt att det finns människor som bryr sig. En stor kram till dig!

Dina kommentarer gör mig glad!

Dina kommentarer gör mig glad!