Sitter vid mitt köksbord, väntar på att kaffet ska bli klart i bryggaren och tittar ut på snön som töar. Loggar in på bloggen, läser dem senaste kommentarerna. Veronica säger att jag har något hos henne. Jag "går" dit och ser att jag har fått en utmärkelse. Gulligt, jag blir glad och jag ler. Jag sparar bilden för att lägga in den på min blogg. Veronica gör mig ofta glad.
Som liten flicka hade jag många kompisar. Dagiskompisar, kompisar på "landet", ute vid sommarstället alltså, kompisar i skolan, kompisar i alla idrottsföreningarna och brevkompisar kompisar som jag bara träffat någon enstaka gång och bytt address med. Några av kompisarna från förr är idag mina närmaste vänner.
Som liten flicka hade jag många kompisar. Dagiskompisar, kompisar på "landet", ute vid sommarstället alltså, kompisar i skolan, kompisar i alla idrottsföreningarna och brevkompisar kompisar som jag bara träffat någon enstaka gång och bytt address med. Några av kompisarna från förr är idag mina närmaste vänner.
Så började jag att blogga! Det har varit fantastiskt roligt hela tiden. Varför bloggar jag? Jag har inte den blekaste faktiskt. Så impulsiv är jag. Jag började blogga när jag för första gången besökte en blogg, en trädgårdsblogg. Den bloggen besöker jag fortfarande flera gånger i veckan, Lottas trädgård. Visst hade jag hört och läst en del om bloggandet och säkert besökte jag en blogg någon gång utan veta om det i tron av att det var en hemsida kanske. Så jag skapade ett gmail konto och loggade in på blogspot. Jag valde en mall och skrev ett inlägg. Vips så bloggade jag! Så här efter 4 månader i bloggvärlden så har jag "pratat" med många olika människor, vissa pratar jag med nästan varje dag.
Det får mig att fundera lite. Är en bloggvän en riktig vän? Det är i cyber, på internet, mötet, det personliga har aldrig infunnit sig och kommer kanske aldrig att göra. Vänskapen är ganska ytlig. Men för fasen, den värmer ju så gott! Ja, jag röstar för att en bloggvän är en riktig vän!
Eftersom en vän för mig är:
någon som ser mig!
någon som hör mig!
någon som önskar mig lycka!
någon som tröstar mig när jag är ledsen!
någon som gläds med min glädje!
någon som lyfter mig när jag har fallit!
och mycket mer!
fyll gärna i!!!
Kram till alla mina vänner (därmed även bloggvänner)!
Kram till alla mina vänner (därmed även bloggvänner)!
12 kommentarer:
Jag röster också för att bloggvän är en riktig vän :) Jag känner ofta att jag är rik för jag har så många bloggvänner ;) En del har jag träffat på riktigt och i morgon är det dags igen - då skall jag träffa en trädgårdstok som jag barat mailat med. Hon har ingen blogg utan läser och så mailar vi lite då och då - spännande! Jag känner henne lite, har redan fått en inre bild av henne men utan ansikte - nu skall jag träffa henne på riktig :) Tack för trevlig läsning, ha en bra torsdag 8`)
Jag håller med dig. En bloggvän kan dessutom vara så mycket mer eftersom man oftast väljer bloggvänner utifrån något de delar med sig av, eller att man som vi på TB har ett gemensamt stort intresse. Jag skulle nästan våga säga att mina bloggvänner är mina bästa vänner fast på ett annat sätt. min vänner iIRL har inget som helst intresse för trädgård och den är en väldigt viktigt del av mitt liv. Jag har bara träffat en del av mina bloggvänner vid två tillfällen, mycket trevliga både tillfällen och personerna bakom bloggen. Jag ser fram emot fler sådana träffar framöver / gittan
KRAM!!
KRAM !! // HD
Visst är bloggvänner riktiga vänner! Faktum är att jag får mycket mer respons, kritik, tröst, peppning, beröm mm av mina bloggvänner än av mina "riktiga" vänner - för de tycker bara jag är nördig som håller på med min trädgård och växter hela tiden. Men här på bloggen får man vara hur nördig som helst - det uppskattas faktiskt! =)
Jag har bara bloggat ett knappt halvår, men redan skaffat vänner för livet (känns det som), och än så länge har jag träffat en bloggvän IRL. Det blev hur bra som helst! På söndag är det träff för en trädgårdsförening i N Skåne som bildats just via bloggen. Det blir första gången jag träffar dem och det ska bli sååå kul!
Kram
Helen
Jag har funderat på det här med vänner under många år. Och just mina bloggvänner gör mig glad, peppar, tröstar, förstår, de är så ljuvliga att ha,jag känner att de är mina vänner.Och kanske kommer jag att träffa några av dem på riktigt.Jag skriver inte så mycket om trädgård på min blogg även om jag älskar det.
Kramar till dig min bloggvän
Visst är de riktiga vänner! Man akn ju ha vänner på olika sätt o bloggvänner kanske vi aldrig träffar "Live" men jag ser många som vänner ändå. Härligt inlägg!
Ja men visst kan en bloggvän vara en riktig vän, det tycker jag i alla fall. En del av mina bloggvänner har jag t.o.m mer kontakt med än mina "riktiga" vänner som jag träffar då och då. Det finns så otroligt många härliga människor här ute bland bloggarna som sprider värme och gemenskap.
Jag började blogga ungefär samtidigt som dig tror jag, i november 2008 och trodde aldrig att bloggande kunde berika mitt liv på det här sättet.
Härligt inlägg vännen... :)
Kram Mia
Visst är det mina vänner, några kommer jag aldrig träffa irl andra kanske... Men jag känner att jag hittat en underbar cybervärld med vänner som delar mitt intresse och som ger mig energi. Jag hoppas att jag ger energi till er.
Det tycker jag absolut att en bloggvän kan vara en riktig vän.
Tycker mig ha fått flera vänner på detta sätt.
Man stötar varandra kommer med peppning vid behov och glada till rop en del har man mer kontakt med via mail och vanliga brev.
Här har jag klart hittat fler vänner med liknande intressen som jag har saknat hos mina andra vänner.
Nä nu måste jag sova:)
Jag tycker nog att en bloggvän kan vara en riktigt vän. En riktig vän i min bok är en som har ärliga intentioner och visar omtanke. Nog borde det finnas bloggvänner som uppfyller de kraven.
Jag gillar din svarta faran. ;o)
Absolut!
Blir glad av mina snälla och goa bloggvänner! Det är värt massor!
Kram Sanna
Skicka en kommentar